French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | Badende Frauen | Enevold Brandt | naken flicka i solsken | bal au Moulin de la Galette (mk09) | Gabrielle with Jewels |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Meyer, Jeremiah
English Painter, 1735-1789 German enameller and painter, active in England. He was the son of a portrait painter at the court of W?rttemberg. He arrived in England c. 1749 and studied in London at St Martin's Lane Academy and then (1757-8) under Christian Friedrich Zincke; as a result of this training, much of Meyer's early work was painted on enamel. He exhibited (1760-67) at the Society of Artists and in 1761 was awarded its gold medal for a profile portrait of George III. In 1762 he became a naturalized Englishman. That year he was appointed miniature painter to Queen Charlotte and in 1764 painter in enamel to the King. Meyer was a founder-member of the Royal Academy and exhibited miniatures, enamels and watercolours there (1769-83).
Eduard Hildebrandt
(1818 - October 25, 1868) was a German painter. He served as apprentice to his father, a house-painter at Danzig. He was not twenty when he came to Berlin, where he was taken in hand by Wilhelm Krause, a painter of sea pieces. Several early pieces exhibited after his deathea breakwater, dated 1838, ships in a breeze off Swinemunde (1840), and other canvases of this and the following yeareshow Hildebrandt to have been a careful student of nature, with inborn talents kept down by the conventionalisms of the formal school to which Krause belonged. Accident made him acquainted with masterpieces of French art displayed at the Berlin Academy, and these awakened his curiosity and envy. He went to Paris, where, about 1842, he entered the atelier of Isabey and became the companion of Lepoittevin. In a short time he sent home pictures which might have been taken for copies from these artists. Gradually he mastered the mysteries of touch and the secrets of effect in which the French at this period excelled. He also acquired the necessary skill in painting figures, and returned to Germany, skilled in the rendering of many kinds of landscape forms. His pictures of French street life, done about 1843, while impressed with the stamp of the Paris school, reveal a spirit eager for novelty, quick at grasping, equally quick at rendering, momentary changes of tone and atmosphere. After 1843 Hildebrandt, under the influence of Humboldt, extended his travels, and in 1864-1865 he went round the world. Whilst his experience became enlarged his powers of concentration broke down. He lost the taste for detail in seeking for scenic breadth, and a fatal facility of hand diminished the value of his works for all those who look for composition and harmony of hue as necessary concomitants of tone and touch. In oil he gradually produced less, in water colours more, than at first, and his fame must rest on the sketches which he made in the latter form, many of them represented by chromolithography. Fantasies in red, yellow and opal, sunset, sunrise and moonshine, distances of hundreds of miles like those of the Andes and the Himalaya, narrow streets in the bazaars of Cairo or Suez, panoramas as seen from mast-heads, wide cities like Bombay or Pekin, narrow strips of desert with measure-less expanses of skyall alike display his quality of bravura. Hildebrandt died at Berlin on the 25th of October 1868.